Johan Filip Nordlund (även kallad Mälarmördaren, Svarte-Filip och "Mordlund") var pojken som inte fick leka med andra barn och som betedde sig konstigt i skolan. Det sägs att hans enda mål i livet var att bli rik och få makt. Kanske var det därför han dödade fem personer och skadade flera på ångaren prins Carl den 17 maj år 1900.
Filip Nordlund föddes i Övre Stubbersbo den 22 mars 1875 av pigan Anna-Lisa Friz Jansdotter och var en så kallad "oäkting", det vill säga utomäktenskaplig. Fadern var Carl Johan Nordlund. 

Nordlund hade en äldre dövstum bror vid namn Joel och två yngre vid namn Erik och Rikard. 1881 skall familjen ha flyttat till Falun där Nordlund gjorde sin skolgång, som endast blev fyra år. Han skall dock ha varit av orolig natur och rymt hemifrån redan innan han var färdig med skolan och drivit runt i Dalarna tillsammans med en föräldralös skolkamrat en period 1886. Efter ett tag återvände han till Falun och bodde en kort tid hos föräldrarna innan han återigen gav sig iväg 1887. Eftersom Nordlund var storväxt så kunde han, trots sin ringa ålder få anställning. Han var under en period anställd som sågverksarbetare i Korsnäs, och det var, enligt egen uppgift, ett av de enda hederliga arbeten han haft i hela sitt liv. Arbetet skall han ha lyckats behålla i ett och halvt år innan han fick sparken på grund av en förfalskad räkning. Hans föräldrar hade vid denna tid flyttat till Gävle och Nordlund tog sig också dit i efterhand.

Det var nu hans liv som fängelskund började. 1891 dömdes Nordlund för första resan stöld till tre års fängelse som han avtjänade på länsfängelset i Malmö. Redan tidigare skall han ha fått avtjäna fyra månader för kreatursstöld av häradsrätten i Ljusdal. 1895 dömdes han för diverse brott till tre års frihetsberövande och tre års förlust av medborgerligt förtroende. I början av 1896 fördes han till Långholmen där han skrevs in som straffånge nummer två. På Långholmen satt Nordlund i drygt fyra år och enligt honom själv var det där som planerna för framtiden började ta form.

Den sista fängelsedomen frigavs han ifrån 20 april år 1900. Tre veckor efter sin frigivning skall han ha återvänt till Gävle med hjälp av sin yngre bror som bodde i Stockholm och hade ett mer ordnat liv. Efter försök att få någon form av jobb i hemstaden skall han ha bestämt sig för att i fortsättningen leva på rån och plundring.

Mälarbåten Prins Carl
Den 17 maj år 1900 begår Nordlund ett av de värsta dåden i svensk kriminalhistoria, Massmordet ombord på ångaren Prins Carl. Han hade kvällen innan stigit på båten i Arboga och löst en biljett till Stockholm. Hans bagage bestod av kniv, pistol och ett antal hänglås, med vilka han ämnade låsa båtens maskinrum. Enligt den plan som skildras i boken "Mälarmördaren – historien om ett brott" så hade han för avsikt att råna så många som möjligt på båten och få med sig skeppskassan, varefter han skulle sätta eld på båten för att dölja sitt brott. Planen lyckades han emellertid inte genomföra, delvis på grund av att några på båten förmådde dra till sig uppmärksamhet från en annan mälarbåt, Köping.
Facit av hans handlingar blev ändå omfattande: fyra döda (en femte avled efter en vecka på sjukhus), nio skadade (varav åtta överlevde) och en sönderslagen båt. Bytet blev 854 kronor (han fick inte tag i skeppskassan).

Polisjakten
När ångaren Köping närmade sig Prins Carl flydde Nordlund i livbåten, och lyckade obemärkt ro i land. Han skall ha köpt nya kläder i Eskilstuna och med en hårsmån klarat sig från att bli gripen av polisen där. Han hade ursprungligen planerat att ta sig till Köpenhamn via Göteborg. Han kom dock aldrig längre än till Skogstorps järnvägsstation där han greps av tre poliser. Vid gripandet skall Nordlund ha yttrat fraser som "Detta var min hämnd på mänskligheten" och "Tur för er att jag inte kom med tåget, för då hade många fler dött".