Än i dag kan du se "spåren efter spåren". Den gamla banvallen finns fortfarande kvar rakt genom Bispberg. Det utgör numera gång- och ridväg, men en gång i tiden gick persontrafik och malmtransporter här. Även det gamla stationshuset finns kvar i Bispberg. Det ägs numera av en privatfamilj som restaurerat och håller det i trim.

Den 8 novemner 1880 öppnades sträckan Kullsveden–Bispberg för tågtrafik. Det var gruvbolaget som idkat påtryckningar på Södra Dalarnas Järnvägar att ett stickspår skulle byggas.

Att åka tåg i början av 1900-talet var ett folknöje. Vi vet att många reste från Bispberg ner till Säter och tillbaka igen. En biljett tur och retur kostade 1907: 20 öre.

Stins i Bispberg blev A Kalling, som även titulerades greve. i järnvägsstationen inrättades också en poststation som låg kvar där till 1952. En del av posten till och från Stora Skedvi haterades också där. Posttågen kom regelbundet morgon och kväll i flera årtionden.

Andra stinsar vid Bispberg station var Vilhelm Bjuggren och Einar Söderlund. En annan trotjänare var Algot Nygren, som fungerade som stins, stationskarl och posttjänsteman vid Södra Dalarnas järnvägar under 42 år: 1936–1978. Han tjänstgjorde under sin långa karriär vid samtliga stationer utmed Krylbo–Rättvik. Nygren blev den siste som tjänstgjorde vid Bispberg. Han bodde också under en tid i stationsbyggnades bostadslägenhet.

Det sista malmtåget gick från Bispberg 1967, då lades gruvan ned och behovet av järnvägstransporter försvann. Järnvägsspåret revs upp i två etapper på 1970-talet.